Det som jag tänker på är alla dessa repriser som alltid visas direkt efter den verkliga händelsen i t.ex. sportsändningar. Tittar man på en fotbollsmatch där det görs ett mål visas målet flera gånger i repris från olika vinklar. Detta gör att man lugnt kan sitta i TV-soffan vara ganska ouppmärksam när en match spelas i lugn förvissning om att om det händer något viktigt missar man det inte - man kan alltid se reprisen.
Man kan till och med säga att det kan vara en stor fördel att se en match i TV jämfört med i "verkligheten" eftersom man omöjligen kan befinna sig på mer än en plats samtidigt och därför är hänvisad till den betraktningsvinkel som platsen där man står har i förhållande till själva händelsen. Hur kul är det att se ett mål som görs på ena kortsidan om man själv befinner sig på läktaren bakom den andra?
Fast i det verkliga livet, det där som levs utanför TV:ns bländande ljus, finns inga repriser. Antingen är man med när något händer, eller missar man det. Fast jag har kommit på mig själv när jag har stått bredvid fotbollsplanen och tittat på matchen där det just blev mål att för en bråkdel av en sekund vänta på reprisen för att bättre kunna se vad som hände.
Tänk om det är så att vi har fått en föreställning om att till och med i själva livet kan gå i repris. "Jag behöver inte vara uppmärksam här och nu. Jag kan vänta på reprisen..." Vi kanske inte ägnar dem som står oss nära den uppmärksamhet och kärlek som de borde få nu utan tänker att det gör jag när reprisen kommer. Fast det gör den ju inte...
Som tur är går en del fenomen i regelbunden repris, men kan vara nog så svåra att tajma in ändå. Fullmåne är det en gång varje månad. Det hörs ju på ordet månad att det handlar om Månens cykler. Idag, 28 april, är det fullmåne. Fast det kan man inte se här i Kalmar eftersom tjocka, tunga moln skymmer himlen. Igår var det däremot klart och då tog jag bilden och tur var det för nu får jag vänta i trettio dagar på reprisen och det är nog ändå ingen som ser skillnaden och det kanske är mulet då också...
