Huset med de två skorstenarna

I de inre delarna av Östra Småland ringlar sig en smal asfalterad väg som lämpar sig särskilt väl för den som vill färdas långsamt fram på motorcykel. Det finns många smala vägar som ringlar sig genom det småländska landskapet, men om man följer just den här vägen kommer man till en liten by med en gammal och mycket vacker timrad träkyrka med faluröd fjällpanel som skydd mot väder och vind.
Alldeles i utkanten av den lilla byn med den vackra träkyrkan ligger ett hus som även det är målat med falu rödfärg. Huset är inte alls lika välhållet som den lilla träkyrkan. Kanske är det så att ingen längre bor i huset och att det är därför som det har fått förfalla. Blommorna i den lilla trefotade gjutgärnsgrytan har sedan länge vissnat och gräset är vildvuxet. Huset verkar övergivet, men man kan se att den som en gång bodde i det ville att det skulle se stort och fint ut.
Bredvid grinden, alldeles vid vägen står en kastanj, precis som det ska göra vid grinden till ett fint hus och alldeles innanför grinden står en rhododendronbuske. Så långt är allt som det ska.
Men sedan har det gått överstyr, eller kanske snarare blivit lite för mycket. Rådjursbocken i cement, som med sitt glasöga tittar mot vägen, har inte riktigt samma form som rådjursbockar brukar ha. Men det märkligaste av allt hittar man på taket.
Där finns det två skorstenar och symmetrin som två skorstenar ger åt huset skapar ett solitt och välbärgat intryck. Men tittar man noga upptäcker man att den högra skorstenen är av trä och att färgen har flagnat av.
Vem sätter en skorsten av trä på ett hus? Den frågan kan jag inte släppa när vi på vår motorcykel långsamt lämnar den lilla byn.

Tranor

Tranor är vaksamma och det är svårt att komma så nära att det blir riktigt bra bilder. Oftast får man nöja sig med att betrakta dem på avstånd - som här. Är vädret dessutom lite gråmulet, så som det var idag, blir det inte särskilt många detaljer som syns i bilden. Då får man rikta in sig på att försöka förmedla själva upplevelsen av att se en tranflock i det tidiga morgonljuset innan dimman har lättat. Idag låg dessutom dimman kvar hela dagen och då hjälper inga teleobjektiv i världen. Det blir inte bättre än så här.
Med lite envishet, tur och kanske också lite skicklighet - själv vill jag gärna tro att det är så - kan man komma lite närmare. Det här tranparet stod och vilade på fältet och liksom bara väntade på att bli plåtade.
Nytt försök i mitten av veckan...

Vitkindade gäss och Månen

Ibland har man lite extra tur. Jag hann väl med att ta ett tjugotal bilder medan gåsflocken flög förbi. Upptäckte sedan, när jag tittade på bilderna i datorn hemma, att på en av bilderna hade Månen hamnat just precis där den skulle och att gåsen - just innan den flyger framför Månen - vrider lite på huvudet för att titta på den där figuren nere på stranden.
"Jag ser dig!"