Tunnelbana 1

När jag var sex år reste min mamma och jag till Stockholm för att hälsa på min moster och mina kusiner. Pappa var uppe i Norrbotten och byggde järnväg. Det här var i slutet av femtiotalet och omdaningen av Stockholm var i full gång. Överallt var det enorma gropar där det nya City så småningom skulle ta plats.
Jag brydde mig inte så mycket om groparna. Det fanns annat som var mycket intressantare. Mamma hade på vägen upp berättat att i Stockholm fanns det tunnelbana och att det var en järnväg som gick fram i tunnlar under jorden. Under hela resan upp fantiserade jag om hur detta kunde tänkas se ut och inte ens en tiotimmars tågresa kunde dämpa min iver att få stifta bekantskap med detta nya.
Det blev en resa från T-centralen, som då var ny, till Hötorget - tror jag - och tillbaka innan vi åkte hem till mina kusiner.

Dagen därpå tog min mosters man, Göte, med mig in till stan och sedan åkte vi tunnelbana hela förmiddagen Göte och jag. Det finns fantastiska människor.
Väl hemma i lilla Ronneby igen återgick livet till det vanliga. Mamma jobbade och jag gick i lekskolan, som det hette då. Men en viktig förändring hade resan fört med sig - mina teckningar fick en annan utformning. I lekskolan målade vi på baksidan av gamla tapetprover för det här var för ganska länge sedan och överflödssamhället var inte uppfunnet än.

I en låda någonstans uppe på vinden ligger en rulle gamla tapetprover med ett rött sidenband knutet runt rullen. Baksidorna finns i två varianter. Den ena är helt svart med två gula punkter bredvid varandra, den andra har linje som likt en svart orm som ringlar sig över ytan.

Lite bilder från Londons Underground