Brittsommarmorgon

Vaknade alldeles för tidigt en söndagsmorgon i september. Ute lyste solen så fint att det till slut blev omöjligt att ligga kvar i sängen. Fram med kameran, på med längsta telet och så ut på stan. Ute rådde lugnet och över Sundet låg fortfarande nattdimman kvar men i värmen från den stigande solen var den på väg att lösas upp.
De enda som rörde sig var gatukontorets renhållare som var ute med sina bilar och sopkvastar för att röja upp efter lördagskvällens sedvanliga fylleslag ute på stan.
De sorgliga resterna från en nattlig kebabtalrik, en lapp med ett telefonnummer som kanske skulle ha varit vägen ut ur ensamheten. Tillfället som inte togs tillvara och som aldrig kommer igen.I djurvärlden är alla dagar sig lika. Ja kanske inte riktigt, årstiderna växlar och lördagar och söndagar bjuder på mer ätbara rester från människornas aktiviteter, men i övrigt är det sak samma.
På ett av stadens tak hade ett gäng duvor just börjat förbereda sig för den nya dagen. Bästa platsen var uppe på skorstenen och där var det många som ville ha en plats i solen. En ilsken rackare såg till att mota bort de som försökte. Var i all världen har man fått det där med fredsduva från?
Till skillnad från de trätande duvorna inväntade skarvarna med värdigt lugn ett lämpligt tillfälle att ge sig ut på dagens första fisketur. Själv vände jag hemåt för att sätta på kaffet, plocka fram bullar ur frysen och väcka resten av familjen. En fin söndag hade just börjat.